U-sek

Söndag morgon och klockan är åtta. Jag kliver sakta upp ur sängen och går som en zombie ut till garderoben och tar på mig stallkläderna. En lite safari-yoghurt lyckas jag få i mig innan jag strax före nio går ut till bilen. Natten har varit kall så det är frost på rutorna. Med lite spolarvätska och full fläkt i bilen kunde jag se klart lagom tills jag kommit fram till statoil. Frusen stod jag och väntade medans tanken fylldes med diesel, sedan styrde jag sakta iväg mot Vargön för att hämta hästtransporten.

Transporten bakom bilen och vi ändrar riktning. Mot Åsaka - Huken. Framme i stallet packar jag direkt in sadel, träns, benskydd och annat som skulle med. Charlotte håller på att släppa ut hästarna men stannar för att prata en stund. Jag stänger ute alla känslor och försöker att inte tänka på vad det är jag ska göra. Strax före elva lägger jag på Greyzone ett fleecetäcke och tar på honom transportskydden. Tunga steg mot transporten, jag börjar ångra mig. Hästen som inte har en aning om vad vi ska göra går snällt på utan att blinka. Jag stänger lungt och sätter mig sedan i bilen. Några djupa andetag. GPS-kordinaterna prickas in och försiktigt rullar vi iväg söder ut.

Resan går bra, jag tänker inte så mycket utan lyssnar på musik och stör mig på att GPSen alltid vill att man ska köra E6an till Göteborg, det vill inte jag. Efter att ha svängt ut på väg 40 och sedan svängt av den börjar jag bli lite osäker. GPSen leder mig igenom flertalet rondeller och sedan ut på en grusväg. Jag minns tydligt att det skulle ligga vid vägen. Jag stannar på grusvägen och försöker ringa efter vägbeskrivning. Någon svarar, men det hörs knappt. Sen hörs det inte alls. Mobilen är död och går inte att starta. Här står jag mitt ute i skogen utan telefon och med en otålig häst i transporten. Jag kör en bit till och kommer fram till ett stall. Två cyklister ska precis cykla iväg så jag frågar om de vet vart Stall Helenedal ligger. Efter många om och men kan jag få tag i Fanny som väntar på mig och jag får hjälp att ställa GPSen rätt. Tur att de hade Iphone så att vi kunde slå upp Fannys nummer! 10 minuter senare var jag i alla fall på plats på Helenedal.

Jag lastade ur Greyzone och ställde in honom i hans nya box. Han var intresserad av allt som hände, men ändå så lugn. När kontraktet var påskrivet och alla grejer urlastade pussade jag Greyzone och sa hejdå. Nu hade jag bara en lång ensam resa hem, en resa som aldrig tycktes ta slut...